Vad hände? Var blev ni av alla år? Åldersångesten ligger som klibbig lera runt mig. 51 år och nyseparerad. Vad förväntas man göra - ta långa promenader i väntan på döden? Jag är inte lagd åt att skriva raka dagboksanteckningar. Ibland önskar jag att jag kunde göra det utan att vira in allt i en torktumlare. Det skulle vara skönt att kunna skriva om saker som oroar eller glädjer. Eller bara rita dit funderingar som de är. Inte krångla till det i onödan. Kunna skriva om människor som gör mig på gott humör. I vissa fall på så gott humör att jag blir pirrig, just det pirrig! Jag skulle vilja skriva en kärlekshistoria, utan att gömma mig bakom Pynchon. En berättelse om två människor som möts utan att röra vid varandra. Bara blickar och små bortflyende leenden. Att känna nånting- det räcker. Känner mig lite som tolv igen. Känslor, pirr, blickar och hopp om möten. Men kanske mest bara just det, inget mer. Försöka vara rakare och ärligare. Av rädsla att blottlägga mig virar jag in allt o